SUBLIM SKÖNSÅNG
Förra veckan såg jag den flyga. Igår kväll sjöng den. Koltrasten. Det allra ljuvligaste och mest välljudande av vårtecken. Ingen har förmågan att variera sig och till synes improvisera sin sång med sådan ackuratess, skärpa och skönhet. Ren och skär (dagen till ära) passion paketerat i en enkel men elegant svart kostym. Sublimt.

PROJEKT PASSION
Känslan av passion var också det jag bar med mig från projektarbetesdagen som avgångseleverna hade förra fredagen. Månader av planering och hårt arbete resulterade äntligen i färdiga projektprodukter som presenterades i en härlig mässa på skolan. Hela dagen gick ettor och tvåor med handledare och lärare runt i skolan och fascinerades och imponerades av treornas i många stycken häpnadsväckande bedrifter. Här fanns allt från skräckinstallationer, välgörenhetsprojekt, dokumentärfilmer, miljöhus och smyckesproduktion till ishotell, översättningsprojekt och handböcker i barnuppfostran och allt däremellan. Under skolans tio år har jag aldrig blivit så imponerad av bredden och kraften i elevernas produkter och produktioner. Detta i kombination med en högst påtaglig stolthet och skicklighet i elevernas pedagogiska presentationer av projekten gjorde att jag - och många besökande föräldrar med mig - tappade hakan. Här fanns en entreprenörskraft och ett driv som, när jag tänker tillbaka på min egen gymnasietid, varken jag eller mina skolkamrater ens var i närheten av.

GENERATION PASSION
Där min generation, sextiotalisterna, fortfarande huvudsakligen drevs av plikten att åstadkomma saker i skolan, är det något dramatiskt annorlunda med dagens tonåringar, nittiotalisterna. Finner de inte någon passion i det de gör är det inte intressant. Men när de väl finner den, för det gör de, ja då återstår bara att säga oj och wow och låta sig förundras. Och inte minst inspireras. Med passionens kraft är faktiskt allt möjligt.

SNART FLYGFÄRDIGA
Med stormsteg närmar sig också slutpunkten på avgångselevernas treåriga metamorfos hos oss. I ettan var de fortfarande väldigt mycket barn, under tvåan öppnas kokongen och i trean är förvandlingen från larv till fjäril klar. Och snart, ack om blott några andetag, lämnar ni oss, våra kära treor, och flyger ut i livet. Med stolthet och med passion. Det är förvisso med lite sorg som det sker. Men framför allt infinner sig samma känsla som när man hör vårens första koltrast. Ren och skär glädje.