MÄNNISKAN SOM KUNSKAPSSAMLARE
Människan har alltid samlat kunskap. Samlat och sparat. Människan har också alltid velat lägga kunskapen utanför sig. Helt enkelt för att slippa ha allt i huvudet. Den här känslan av att ha (för) mycket i huvudet och därmed ett behov av att lagra information utanför den egna hjärnan är inget nytt. Förr skrev vi ned kunskap och samlade den i böcker. För att slippa hålla allt i huvudet. Nu finns så gott som all kunskap samlad digitalt. Och snart finns den i molnet.

IT-UTVECKLINGEN OCH OLIKA GENERATIONER
Faktum är att det svindlar högst påtagligt. Som sextitalist betraktar jag mig inte som lastgammal. Men när jag för en stund reflekterar över de tekniska förändringar som rör information och kommunikation som skett bara de senaste tio-femton åren så svindlar det. Särskilt svindlande tycker dock inte våra elever att det är. För dem är smarta mobiler och konstant uppkoppling helt naturligt. De är ju uppväxta med internet och mobiltelefoner. Men för mig och min generation som högst påtagligt upplevt före och efter IT-revolutionen så är det svindlande. Svindlande roligt ska jag säga. För visst är det fascinerande att till exempel en så välrenommerad kunskapsinstitution som Encyclopedia Britannnica egentligen inte är mera pålitlig än Wikipedia. Kanske är det till och med tvärtom. När en felaktighet smugit sig in i den traditionella uppslagsverket tar det lång tid innan det justeras och uppdateras. I Wikipedia kontrolleras innehållet dagligen, inte av officiella experter kanske, men av miljontals kunniga människor, experter om man så vill, och justerar innehållet hela tiden. Nog är det fascinerande.

IT OCH SKOLAN
Skolan då? Behövs den längre? Visst gör den det. Men den kan inte gärna se ut som den gjorde 1842. Det faktum att all information, oförädlad kunskap, bara är några knapptryck bort för den uppkopplade tonåringen ställer nya krav på hur skolan ska arbeta. Att kunskapen är mera lättillgänglig innebär dock inte att själva inlärningen blir lättare. Men den kan ske på så många fler sätt. Här behövs alltjämt den skicklige läraren. Kanske är lärarens roll ännu viktigare idag. Än mer komplex. Kunskapsmonoplet är borta, men inte behovet av pedagogisk skicklighet, visdom, förmåga att anlägga kritiska och problematiserande perspektiv. Att vara lärare idag är svårare, roligare och mera utvecklande än någonsin.

MÄNNISKAN SOM BERÄTTARE
Människan har även alltid varit ett berättande djur. Så även idag. Vi älskar den goda berättelsen. Och den kan ju anta alla möjliga skepnader och förekomma på så många olika arenor. Vid skolans FN-temadag kring språkets betydelse förra veckan hade vi besök av några mycket skickliga berättare. Dels Benita Funke från schweiziska ambassaden, dels Börje Wallberg, tidigare anställd vid SIDA, dels Dr Philip Shaw, Stockholms universitet. De trollband våra elever med sina spännande erfarenheter och tankar kring språk och kommunikation. Onsdag kväll 10 november blir vår skola återigen en arena för intressant berättande. Men inte för vem som helst. Du som lycklig förälder till elev vid vår skola erbjuds möjligheten att smaka på våra lärare. I år är föreläsningarna mer varierade och aptitliga än någonsin tidigare. Logga in och välj just din favorit. Att sedan efter föreläsningen fortsatta idéutbytet och berättandet över en bit mat gör ju inte saken sämre. Ta chansen att träffa vår mästerkock Tobias Bentley IRL (In real life - du hänger väl med på de moderna akronymerna) och njut av hans matlagning.